Strukturell Färg

Max led I tysthet medan han följde med Lily till ett av de mest populära shoppingdistrikten i Barcelona. Lily, å andra sidan, var i sjunde himlen. Hon fingrade på tyger, prövade färger och räknade i huvudet ut hur mycket hon som mest skulle kunna spendera.

“Tror du vi kan ge oss av nu och försöka oss på något mer… vetenskapsaktigt?” sa Max med trött röst. Lily stannade, men inte på grund av Max. Hon stod blickstilla framför en butik och stirrade på en klänning i skyltfönstret. ”Den är det” sa hon och rusade in. ”O, nej”, muttrade han och skyndade efter henne.

Lily smekte en klänning som hade likhet med en påfågel. Max rullade med ögonen och frågade vad som var så speciellt med just den klänningen.

Nå, du ville göra något som var mer vetenskapsrelaterat, eller hur?” frågade Lily. Max var förvirrad. ”Jag tänkte inte på fåglarnas biologi” lyckades han säga. Lily skrattade. ”Det är högteknologisk färg!” rättade hon honom, betalade för klänningen och gick ut från butiken medan hon höll den som en dyrgrip.

De satte sig på kanten av en fontän och Max bad om mer förklaring. Lily började med att berätta för honom att för många hundra år sedan föreslog Isaac Newton och Robert Hooke att påfågelns fjädrar får sina blåa och gröna färger på grund av deras struktur. Fjädrarnas ytstruktur gör att ljuset reflekteras så att vi ser dem som färgade medan de i verkligheten är brunpigmenterade på grund av melanin.    

“I det här fallet uppträder ljus som en våg” sa Lily och kastade en liten sten i fontänen. Stenen fick en cirkulär våg att spridas över vattnet. Därefter kastade Lily tre små stenar i vattnet. Alla stenarna gav upphov till vågor som växelverkade med varandra. I vissa punkter adderades vågorna och förstärkte varandra, och på en del andra ställden släckte vågorna ut varandra. 

“Det här är våginterferens – jag känner till fenomenet”, ropade Max.

Ytan på det material som klänningen är tillverkad av består av små parallella linjer – precis som på påfågelns fjädrar. Denna mikrostruktur reflekterar ljuset i olika riktningar. På så sätt ser färgen olika ut i olika riktningar. 

“Berätta gärna om detta har fler tillämpningar än för kläder”, avbröt Max.

“Det här är haute couture!” protesterade Lily. ”Och ja, det finns många tillämpningar. Ytor som ger lysande färger men också ytkamouflage tack vare de här biomimetiska materialen. Dessutom… lågreflekterande glas… eller effektiva optiska switchar”. Det tyckte Max om och nickade nöjt instämmande. 

Denna struktur låter oss kontrollera ljus på nanometerskalan. Det är hur säkerhetshologrammet på ditt kreditkort är tillverkat! Tänk på antireflektiva ytor för super-effektiva solceller! Tänk på chips, optiska chips som utnyttjar ljus i stället för elektricitet. De överför data snabbare”. Lily slutade.

“Vet du vad? När allt kommer omkring så tycker jag inte att påfågelsklänningen är så förskräcklig längre” sa Max lyckligt och försökte ge en komplimang. Lily gav honom en elak blick men kunde inte låta bli att lägga till att det inte bara är påfåglar som har den här speciella egenskapen. 

Fjärilar, andra typer av fåglar som biätare och macawer har liknande strukturer. Och med det steg hon upp och tillkännagav att det var dags att gå tillbaka till butikerna.